1 files changed, 132 insertions, 0 deletions

diff --git a/vendor/elasticlunr-rs/tests/data/sv.in.txt b/vendor/elasticlunr-rs/tests/data/sv.in.txt
new file mode 100644
index 000000000..6e7192190
--- /dev/null
+++ b/vendor/elasticlunr-rs/tests/data/sv.in.txt
@@ -0,0 +1,132 @@
+Likasom förtjensten att undan förgängelsen hafva räddat Finlands
+historiska minnen nästan uteslutande tillhör Porthan, likaså hafva
+nationens mythiska qvarlefvor hufvudsakligast genom D:r Lönnrots
+verksamhet blifvit framkallade i ljuset. Alldeles obanad var väl
+icke heller den väg, han beträdde; men, hvad man före honom gjort,
+är liksom det icke vore till, sedan Kalevala och Kanteletar trädt
+i dagen. De få dessförinnan gjorda runo-samlingar hafva numera
+betydelse endast i den mon, som de tjenat till att framkalla dessa
+åtminstone för Finland evigt dyrbara skatter. Men ur denna synpunkt
+betraktade hafva de ett stort, historiskt värde, och vi anse af sådan
+anledning för en pligt att omnämna de förnämsta bland dem, som för
+D:r Lönnrot banat vägen. -- Den som först fästade uppmärksamheten
+vid vår inhemska poesi, var Porthan -- den Finska litteraturens
+heros. Man tror, att Porthan det oaktadt icke alltför högt uppskattat
+de mythiska sångerna; men han samlade dem icke desto mindre, och
+genom hans föresyn väcktes äfven andra, i synnerhet Ganander, att
+fortgå på samma bana. Gananders förtjenst består dock icke så mycket
+i gjorda runo-samlingar, som i bemödandet att tillvägabringa en
+Finsk Mythologi. Väl säger han sig "_i flere år hafva genomgått
+alla tillgängliga och i landet möjligen existerande Runor_", men
+ur dedicationen i hans arbete framlyser, att de till större delen
+blifvit af Porthan honom meddelade. Detsamma torde i ännu högre
+grad gälla om Lenqvist, hvars mythologiska arbete för öfrigt vida
+öfverträffar Gananders. I allmänhet synes man vid denna tid ännu
+icke varit betänkt på utgifvandet af en fullständig runo-samling,
+utan ansåg det till en början vara nödvändigare att bearbeta en
+mythologi, såsom "clavis poëseos Fennicae" (Gan.). -- Efter Porthans
+död stod den Finska litteraturen en lång tid stilla, sörjande blott
+den hädangångne. Men med år 1809 vaknade hon åter till nytt lif. Vid
+denna tid eller åtminstone kort derefter uppträdde många utmärkta
+litteratörer, och under den tidrymd, som sedan tilländalupit,
+räknar den Finska litteraturen flere bearbetare, än under hela det
+föregående seklet. Ibland dem hafva de flesta i större eller mindre
+mon egnat sin uppmärksamhet åt folkpoesien. Mest förtjent är i detta
+afseende D:r Topelius, hvilken i fem särskildta häften utgifvit en
+samling af äldre och nyare runor. Honom tillhör äfven förtjensten
+att hafva angifvit de orter, hvarest de Finska sångerna renast och i
+största mängd bibehållit sig. Han säger i företalet till femte häftet
+af sin samling: "På få ställen och nästan ingenstädes i Finland
+finnas fullständiga och oförderfvade forntida qväden. -- --
+Ett enda ställe på jorden, som äfven är utom Finlands gräns, nemligen
+några Socknar i Archangelska Guvernementet samt i synnerhet,
+Wuokkiniemi Församling, räddar ännu fordna seder och den fordna
+hjelte-ättens minnen i deras rena och oförfalskade drägt. -- --
+Derifrån har äfven jag med icke ringa möda förskaffat mina bästa
+sånger." -- År 1820 företog sig Prof. v. Becker i Turun Wiikko-Sanomat
+att till enhet bringa en mängd sånger om Wäinämöinen. Detta försök, så
+obetydligt det äfven var, förtjenar likväl uppmärksamhet, såsom det
+första i sitt slag. Emellertid synes man i början icke fästat någon
+uppmärksamhet vid denna vink. Således fortfor Topelius att utgifva
+sin samling i fragmentarisk form. Samma, method följdes af D:r
+Lönnrot i "Kantele", ehuru, han i företalet till Kalevala säger
+sig redan år 1826 vid författandet af sin academiska afhandling om
+Wäinämöinen hafva kommit på den tanken, att de förhanden varande
+Sångerna om Wäinämöinen, Ilmarinen och Lemminkäinen m.ö. sannolikt
+voro fragmenter ur längre cykler. Men de runor han samlade under sina
+vandringar i Finland åren 1828 och 1831, voro alltför obetydliga för
+att gifva anledning till ett combinations-försök. Först sedan han
+1832 och följande åren besökt de af Topelius anvista orter utom
+Finska gränsen, började han utföra sin storartade plan att till
+enhet bringa alla Fornfinska sånger af episkt innehåll. [Ehuru den
+ursprungligt Finska folkpoesien är så charakterristisk, att deri
+icke en enda rad kan infuskas, utan att hvar och en, som gjort dess
+närmare bekantskap, genast urskiljer det äkta och ursprungliga från
+all oäkta afvel, så hafva likväl åtskilliga Pseudo-critici i mjugg
+sökt insinuera den oskyldiga förmodan, att D:r Lönnrot, för att
+få sin idé realiserad, sjelf completterat Kalevala. Skulle dessa
+affällingar vilja i nåder skänka sitt fosterland en tusende del af
+den kärlek, hvarmed de sannolikt omfatta sina egna, höga personer,
+så vore det för dem, om icke lätt, åtminstone möjligt att öfvertyga
+sig derom, att icke en enda af D:r Lönnrot sjelf författad vers
+förekommer i hela Kalevala. Vare det likväl långt ifrån mig att för
+den Finska Litteraturen vilja göra proselyter af dessa petrificater.]
+Huru han lyckats i detta företag, må blifva ett problem för kommande
+tider, då, såsom vi hoppas, ett ännu större antal af forntida qväden
+kommit i dagsljuset. Emellertid vore det önskligt, att D:r Lönnrot
+skulle redogöra för sammanhanget i Kalevala och ådagalägga den enhet,
+han trott sig finna deri. Af de åsigter, han uttalat i sitt företal
+till Kalevala, synes härflyta, att han icke anser detta qväde kunna
+göra anspråk på enhet i högre mening. Han säger bland annat: "Enligt
+min mening hafva dessa runor uppstått småningom och i samma ordning,
+som händelserna tilldragit sig. De skilda sångerna om Wäinämöinen,
+Ilmarinen och Lemminkäinen torde icke vara författade af en enda,
+utan ett verk af många. Den ena anförtrodde åt minnet en, den andra
+en annan tilldragelse och skildrade, hvad han sjelf hade sett eller
+hört." Utan att inlåta oss i någon kritik öfver dessa påståenden,
+vilja vi allenast anmärka, att, enligt D:r Lönnrots åsigt om runornas
+historiska uppkomst, enheten i Kalevala kommer att bero derpå, att de
+skilda tilldragelserna ordnas i behörig tidsföljd. Det var sannolikt
+äfven denna åsigt, som förmådde honom att i Kalevala införa runorna
+28-32, hvilka till sitt innehåll på intet vis sammanhänga med de
+öfriga. -- Men huru D:r Lönnrot äfven må hafva uppfattat sammanhanget
+i Kalevala, så är i hvarje fall den mening obefogad, som finnes
+uttalad i företalet till Runola, att Kalevala endast innehåller en
+mängd stympade runo-fragmenter. Hvem medger icke, att mången runa
+under tidernas lopp kunnat stympas och förändras, ja till och med
+försvinna? Men en hvar, som ej låter förblinda sig af fördomar, bör
+finna i Kalevala vida mer än fragmenter. Öfversättaren skall, för
+att icke göra sig skyldig till maktspråk af motsatt beskaffenhet,
+lemna en kort öfversigt af arbetets innehåll, så att läsaren bättre
+kan sammanhålla det hela och lättare inse sammanhanget emellan de
+särskildta partierna. -- Det är i fråga om detta sammanhang icke
+likgiltigt, hvilken ordning runo-sångarne sjelfva iakttaga. De flesta
+följa naturligtvis ingen ordning, utan recitera ett stycke allt
+eftersom det faller dem i minnet. Men de flesta bland dem jag under
+mina vandringar i Olonetska och Archangelska Guvernementen varit
+i tillfälle att höra, sjunga runorna om Sampo i ett sammanhang.
+Wäinämöinens, Ilmarinens och Lemminkäinens Pohjola-färder betrakta
+de äter såsom skilda cykler. Men då Pohjas fagra mö var målet för
+dessa färder, så kunna äfven dessa cykler betraktas såsom ett inom sig
+slutet helt. Sålunda erbjuder Kalevala tvenne väsendtliga afdelningar,
+hvilka åter hafva ett ganska nära inbördes sammanhang derigenom, att
+Pohjolas värdinna hade utfästat sin dotter såsom belöning för den, som
+kunde smida Sampo. Detta underbara redskap förfärdigas af Ilmarinen.
+Ehuru således flickan hade bordt tillhöra honom, ledsnade han likväl
+vid lifvet i Pohjola, förr än det lyckats honom att tillvinna sig
+hennes kärlek, och återvände så till sin hembygd. Emellertid sökte
+äfven Wäinämöinen och Lemminkäinen att vinna hennes ynnest; men
+slutligen segrade dock Ilmarinen -- Genom de runor, som besjunga dessa
+trenne hjeltars Pohjola-färder, afsöndrar D:r Lönnrot Sampo-cykeln
+i tvenne afdelningar. Han låter frieri-runorna begynna, så snart Sampo
+var hopsmidd, och Ilmarinen återvände till hemmet. Denna fördelning kan
+ur flere skäl försvaras. Först och främst träda Kalevala och Pohjola
+i den sednare afdelningen af Sampo-cykeln i ett så fiendtligt
+förhållande till hvarandra, att några frieri-färder ifrån den ena
+orten till den ändra derefter ej kunna tänkas äga rum. Vidare är
+det ganska naturligt, att fiendtligheterna först då taga sin början,
+sedan Ilmarinens hustru blifvit dödad, och Pohja-dottren icke
+mera utgjorde ett föreningsband emellan Pohjolas och Kalevalas
+folk. Ett vigtigt skäl för ifrågavarande fördelning är äfven det,
+att Lemminkäinens öden i den sednare afdelningen af Sampo-cykeln
+förutsättas såsom bekanta?
\ No newline at end of file