1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
|
<listitem>
<para>
SSSD stödjer två representationer för att ange felsökningsnivå. Det
enklaste är att ange ett decimalt värde från 0-9 som representerar
aktivering av den nivån och alla lägre nivåer av felsökningsmeddelanden.
Det mer fullständiga alternativet är att ange en hexadecimal bitmask för att
aktivera eller avaktivera specifika nivåer (såsom om du önskar undertrycka
en nivå).
</para>
<para>
Observera att varje SSSD-tjänst loggar till sin egen loggfil. Observera
också att aktivering av <quote>debug_level</quote> i avsnittet
<quote>[sssd]</quote> bara aktiverar felsökning just för själva
sssd-processen, inte för respondent- eller leverantörsprocesser. Parametern
<quote>debug_level</quote> skall läggas till i alla sektioner som man vill
producera felsökningsloggar ifrån.
</para>
<para>
Utöver att ändra loggnivån i konfigurationsfilen med parametern
<quote>debug_level</quote>, som är bestående, men kräver omstart av SSSD, är
det även möjligt att ändra felsökningsnivån i farten med verktyget
<citerefentry> <refentrytitle>sss_debuglevel</refentrytitle>
<manvolnum>8</manvolnum> </citerefentry>.
</para>
<para>
Felsökningsnivåer som för närvarande stödjs:
</para>
<para>
<emphasis>0</emphasis>, <emphasis>0x0010</emphasis>: Ödesdigra fel. Allt
som skulle hindra SSSD från att starta upp eller får den att sluta köra.
</para>
<para>
<emphasis>1</emphasis>, <emphasis>0x0020</emphasis>: Kritiska fel. Ett fel
som inte dödar SSSD, men ett som indikerar att åtminstone en viktig funktion
inte kommer fungera korrekt.
</para>
<para>
<emphasis>2</emphasis>, <emphasis>0x0040</emphasis>: Allvarliga fel. Ett
fel som rapporterar att en viss begäran eller operation har misslyckats.
</para>
<para>
<emphasis>3</emphasis>, <emphasis>0x0080</emphasis>: Smärre fel. Detta är
fel som skulle kunna bubbla ner till att orsaka funktionsfelet 2.
</para>
<para>
<emphasis>4</emphasis>, <emphasis>0x0100</emphasis>:
Konfigurationsinställningar.
</para>
<para>
<emphasis>5</emphasis>, <emphasis>0x0200</emphasis>: Funktionsdata.
</para>
<para>
<emphasis>6</emphasis>, <emphasis>0x0400</emphasis>: Spårmeddelanden för
åtgärdsfunktioner.
</para>
<para>
<emphasis>7</emphasis>, <emphasis>0x1000</emphasis>: Spårmeddelanden för
interna styrfunktioner.
</para>
<para>
<emphasis>8</emphasis>, <emphasis>0x2000</emphasis>: Innehållet i interna
variabler som kan vara intressant.
</para>
<para>
<emphasis>9</emphasis>, <emphasis>0x4000</emphasis>: Spårningsinformation på
extremt låg nivå.
</para>
<para>
<emphasis>9</emphasis>,<emphasis>0x20000</emphasis>: Prestanda och
statistiska data, observera att på grund av hur förfrågningar behandlas
internt kan den loggade exekveringstiden för en förfrågan vara längre än den
faktiskt var.
</para>
<para>
<emphasis>10</emphasis>, <emphasis>0x10000</emphasis>: Ännu mer lågnivå
spårningsinformation om libldb. Det behövs nästan aldrig.
</para>
<para>
För att logga begärda bitmaskfelsökningsnivåer, lägg helt enkelt ihop deras
tal som visas i följande exempel:
</para>
<para>
<emphasis>Exempel</emphasis>: För att logga ödesdigra fel, kritiska fel,
allvarliga fel och funktionsdata, använd 0x0270.
</para>
<para>
<emphasis>Exempel</emphasis>: För att logga ödesdigra fel,
konfigurationsinställningar, funktionsdata och spårmeddelanden för interna
styrfunktioner, använd 0x1310.
</para>
<para>
<emphasis>Observera</emphasis>: bitmaskformatet för felsökningsnivåer
introducerades i 1.7.0.
</para>
<para>
<emphasis>Standard</emphasis>: 0x0070 (d.v.s. ödesdigra, kritiska och
allvarliga fel; motsvarar inställningen 2 i decimal notation)
</para>
</listitem>
|